Jag sitter och läser saker vi skrev till varann för nåt som känns som år sen.

Ja, tro det eller ej, jag har faktiskt sparat en del av dem. Nu känns det dock som att allt är över, jag vet inte om du fattar varför eller om jag överhuvudtaget har rätt, eller om jag bara har dragit förhastade slutsatser.

Men om jag lägger ihop det här med hur det har varit innan så är loppet kört, det kommer inte bli något mer, jag vill inte prata med dig mer. Eller jo, det vill jag, om det inte är så som jag tror att det är så vill jag. Jag älskar att prata med dig men om jag ignorerar dig ett tag nu så vet du varför (eller inte om jag har missuppfattat alltihop och du inte alls är med A igen).

Jag vet inte om jag gör jävligt fel nu och slänger bort någon slags vän helt utan anledning, det märker vi väl om ett tag. Konstigt nog känns det inte så mycket som jag trodde att det skulle göra, jag antar att jag anade att det här skulle hända hela tiden.

Jag tycker om dig; Om du vill ha mig, nu kan du få mig så lätt.

This time I've fucked up pretty bad,

I've done it all to be alright.
I just want to be something nice.

Once in a week I have a worst day of my life.

I fade away down on the floor, try not to cry.

I don't need your misery, I don't want your sympathy,

Just let me know why I'm the on who's such a loser.

I hide away,
I put my hands infront of my eyes

Embrace me now; I need you here with me

I don't know who will be my friend when I'm lying here alone.

Jag antar att det inte behövs någon närmare presentation för att du ska fatta att det är till dig, om inte annat räcker det med att läsa rubriken...

I'm sick of being pushed around
so I'll tell you right away;
GET OF MY CASE!

Gött, verkligen.

This is it. I'm done with you.