Herreguuuud. Vad hände med stan? Inte en jävel är hemma!

Jag finns på min balkong med en kaffemugg och en cigarett.

...och helt plötsligt var alla mina vänner utomlands. Suck.

Och jag är lämnad ensam kvar med min praktikplats (som verkar helt okej förutom att jag måste lägga till 20 timmar i schemat), en känsla i kroppen som jag inte vet om den är kärlek och en nystädad lägenhet.

Fasen att allt ska vara så jäkla krångligt. Satt och tittade på bilder av personen och tänkte "oj, personen är faktiskt jädrigt vacker" och sen slog svartsjukan mig i magen. Det kändes som om jag fick en kalldusch. Är jag på väg att bli förälskad?! Igår när jag gick till min praktikplats upptäckte jag att jag suttit och tänkt på personen hela tågresan och hela bussresan så var tvungen att plita iväg ett litet sms om att jag tänkte på personen. Återigen: Kalldusch. Är jag på väg att bli förälskad?!

Fuck, jag vet inte. Krångel hela jävla ti'n. Och dessutom vet jag inte ens om känslorna är besvarade vilket gör det hela 70 gånger krångligare. Jag hatar sånt här. ARGHHH!

Ska med tåget om en halvtimme och jobbar 15-21 idag. Imorgon 8-13. Slappt som fasen, men så var det som sagt de där extra 20 timmarna. Helskotta.

Well, nu tänker jag inte skriva mer. När jag skriver tänker jag och när jag tänker blir jag bara nervös så over and out!

Don't have the guts to say what I think.
I'm too scared to say what I think of you.
I'm too scared of what I really think of you.

Oj oj oj. Hur fasen gick det här till?

I put my trust in you
Pushed as far as I can go
And for all this
There’s only one thing you should know

I tried so hard
And got so far
But in the end
It doesn’t even matter
I had to fall
To lose it all
But in the end
It doesn’t even matter

I don't know what's worth fighting for
Or why I have to scream
I don't know why I instigate
And say what I don't mean
I don't know how I got this way
I know it's not alright
So I'm breaking the habit
I'm breaking the habit
Tonight...

I've become so numb I can't feel you there
I've become so tired so much more aware
I'm becoming this all I want to do
Is be more like me and be less like you

Trying not to break but I'm so tired of this deceit
Every time I try to make myself get back upon my feet
All I ever think about is this
All the tiring time between
And how trying to put my trust in you
Just takes so much out of me

I won't waste myself on you
You, you
Waste myself on you
You, you

Idag är det Bloodhound Gang-dag. Som fasen.

Har varit duktig och lagat massa mat idag, och faktiskt lyckats med allt. Heja mig.

Jag (sitter vid datorn): Ja! *lättat*

Skön: Vann du eller?

Jag: Oh ja. Stjärnvinst.

Det känns lite så faktiskt. Var lite nervös för vad jag skulle få för svar men det var ett bra svar så nu är allt lugnt. Tror jag. Förutom att både jag och stjärnvinsten är sämst i världen på att ragga. Det är "kommer du ofta?"-nivå på det. Suck. Och så det där med att jag helst vill läsa andras tankar och veta vad personen tycker. Jag är jättekorkad men "orkar" inte lägga ner energi på att försöka flörta omkull personen om den ändå inte är intresserad. Well, well, det löser väl sig.

Första dagen på praktiken imorgon. Hoppas det blir trevligt. Mailade Ann förut för att kolla om mitt slappa schema var okej men det var det tydligen inte. Nähä, nähä. Betyder att jag måste lägga till en massa dagar och greja. Jag orkar inte. Blä.

Upptäckte idag att det inte alls var Ramns fel att han inte hörde mig. Pratade i telefon i söndags, full som ett ägg. Blev arg och kastade telefonen i väggen. Skön tittade lite på alla delarna och sa sen "Jaa... Det är ju bra att du är bra på pussel iallafall". Idag upptäckte jag att jag tydligen lyckats göra sönder den så ringer man till nån hörs man inte ett skit. Gött. Det var ju bara att byta telefon. Heja mig. Note to self: Vid fylla och ilska; Prata med personen face-to-face. Bättre att förstöra någon annans näsa än sin egen telefon.

I hope this helps to emphasize
I hope this helps to clarify
I hope you die

Jag har bilder av dig kvar
Alla partyn o bakfylledar
Din kropp dina andetag
Och alla tusen mirakel
Som vi lovade varann

Jag förstod aldrig orden som du sa
Aldrig varför vi två var ett par
Så medan jag väntar på ett svar
Ska jag kyssa ditt hjärta i kras
Mitt pussel blev aldrig klart
Jag ser ditt hjärta brinner svagt
Som en cigarett i mitt askfat

Varje gång du tar på mig, smeker mig, rör mig, dör jag inombords igen och igen och igen. Jag tar inte avstånd för att vara elak utan för att jag inte klarar av det. Jag tål inte dina händer på min kropp. Inte nu.

Tjo.

Här skulle jag kunna skriva något i stil med att jag är sååå irriterad på vissa personer p g a det och det och det och det. Men nej, det är inte min grej. Jag tänker inte ta såna grejer via bloggen. Tycker att det är allmänt barnsligt. Har jag något att säga kan ni ge er fan på att ni får det face-to-face.

Min tunga är nu piercad och fin. Den gör en smula ont just nu men får skylla mig själv eftersom jag råkade röka lite förut och har tjötat mest hela dagen. Provade även att äta en macka förut. Det tog en halvtimme. Tack och bock till Kimm som gjorde piercingen. Och nej, jag vill inte ha kommentarer om att jag är korkad som låter vemsomhelst pierca mig. Kimm är inte vemsomhelst. Han är bra. Nej, tungan kan inte ruttna och trilla av (om du inte skiter i att sköta piercingen och pillar på den med bajsiga fingrar och sen skiter i att den gör ont o.s.v.) Nej, du kan inte bli förlamad, tungan består av två muskler, i mitten är det inget viktigt. Nej, du kan inte förlora "smaken". Smaken är utspridd på en massa olika ställen på tungan, t ex på sidorna och allra längst bak. Tungpiercingar sitter inte bak i svaljet. Även om man skulle råka pricka så jädra fel så sitter inte all smak på samma ställe på tungan. Så, nu var det sagt. Tag diskussionen istället för att bara klaga. Med vettiga argument, givetvis.

Jag är hungrig. Och sjukt sugen på kyckling. Och sjukt o-sugen på att äta.

Nu orkar jag fasen inte mer. Over and out.

As the years go by I wont cry
Its the year you walked into my life
I will despise

Idag är det riktigt jävla skit-illa. Hittade in bland bilderna. Gråtattack. Sadist som jag är var jag tvungen att kolla på dem igen och gråta lite mer. Dagar som den här undrar jag hur jag ska klara resten av livet om bara 3 veckor är såhär jobbiga. Varför minns man bara det bra?

Okej. Yeah. Jag behöver nog gråta lite till. Fan.